När jag var liten så syntes knappt mina tapeter. Jag har posters på spice girls, hansson, några andra snygga tjejband, klistermärken på backstreet boys och liknande över hela väggarna. Det var de som man då kallade för idoler. De som verkligen såg upp till och gillade stenhårt.
Hela begreppet "idoler" känns som det har dött ut en aning. Ungdomar byter idoler hit och dit varje vecka.

Är det någon som jag skulle vilja kalla för min idol så är det Isabella Löwengrip, för fy satan vad inspirerande den tjejen är. Hon är verkligen en förebild!
Vad jag ville komma till var att jag nyss satt och tittade på en av hennes föreläsningar som hon hade lagt upp i sin blogg. Gissa hur jag känner efter det? Energin bara flödar. Jag vill göra allt på en gång. Och framförallt, blogga. 

Kanske blir det några uppdateringar om dagen ändå, nu framåt! 

 

 

Isabella Löwengrip